Jag älskar ugnen. Jag har alltid älskat. Och i skolan, i hemkunskapslektioner och hemma. Hon tog även examen från en kulinarisk skola. Jag gifte mig - särskilt eftersom mina talanger kom till nytta. Åh, vad min familj älskar att äta utsökt! Bullar, pajer, pajer, kakor - så mycket mer! Jag har många egna, märkesrecept. Alla är bara förvånade över hur vackert och gott allt är! Det är synd att jag inte lyckades jobba med yrke. Så jag hoppade från plats till plats i flera år. Ingenstans dröjde länge: själen ljuger inte och det är allt.
Och så blev jag klippt. Och så arbetet var inte så hett, och nu är detta inte! Och jag fick en riktig depression. Jag satt i nät i dagar. Man till jobbet, barn till skolan - och jag slår på datorn och hoppar av det verkliga livet. Det hjälper dåligt, men jag distraherar mig åtminstone från dystra tankar!
Det var då jag såg hur en kvinna annonserar sina tjänster. Han bakar pajer hemma och säljer dem via sociala nätverk. Ja, hon gör det så smart! Och tydligen finns det många kunder, hur glad hon är! Jag såg att mina pajer är snyggare och mer intressanta i utförandet, och receptet är mer genomtänkt.
Jag slog bara till med tanken, väntade knappt på min man från jobbet. Jag delade mina tankar med honom - kanske jag också borde försöka byta pajer via VKontakte -gruppen? Kan jag inte, det är en enkel sak!
Bara jag fick inget stöd, grymtade min man skeptiskt och sa sedan:
- Du var sen, älskling, ungefär tio år. Alla nischer har varit ockuperade länge, kunder har matats. Vem behöver dig med dina pajer!
Till och med tårar rann upp i mig av förbittring. Men jag bestämde mig också för att rådgöra med mina föräldrar. Och de skrattade faktiskt åt mig:
- Du, dotter, baka pajer väl, men du är ingen köpman! Du kommer att brinna ut, du kommer bara att spendera mat! Och du kommer att behöva hantera skatter - kan du göra det? Lev som du lever. Du har aldrig haft tillräckligt med stjärnor från himlen, du måste verkligen titta på saker.
Jag sitter som spottad på. Det är synd att tårar. Det är nödvändigt, som infödda människor tycker om mig! De tror inte på mig alls! Och ärligt talat, om de gjorde det, vet jag inte hur det hade gått. Och så tog ilska mig. Nåja! Jag ska bevisa det för er alla!
Jag lade ut en annons - så, säger de, och så bakar jag läckra billiga pajer, både traditionella och enligt författarens recept, jag tar beställningar för semester och jag ska göra en tårta till min födelsedag. Och jag har bifogat fotografier av mina verk. Det var min man som en gång åtog sig att fotografera mina verk, för varje gång kom de annorlunda ut med mig. Så de kom väl till pass. Det blev mycket, en hel katalog, cirka 30 stycken.
Det svåraste var att vänta på den första klienten. Jag tänkte, tänk om ingen vill ha mina pajer? Eller är annonsen dåligt sammansatt? Det fanns många rädslor.
Men semestern har kommit på min gata också. Fram till nu, som jag minns, tårar rinner upp. En så bra kvinna, hon beställde ett helt gäng bakverk till en möhippa med flickvänner. Jag hade redan försökt så hårt att nästa dag vände sig tre av hennes vänner till mig på en gång.
Saker och ting började sakta gå. En permanent kundkrets har uppstått. Och för mig började livet leka med nya färger. Här uppskattar folk mitt arbete, tack! Sant, jag försökte av hela mitt hjärta, uppfann alla möjliga kampanjer, bonusar. Hon uppfann nya recept, fick alla sina kulinariska böcker!
Ett år senare blev det klart att det gick bra. Vinsten har redan blivit påtaglig. Min man tittar på mig med andra ögon. Sa nyligen:
- Jag trodde aldrig att du kommer att lyckas! Vilken ihärdig och hårt arbetande du är!
Och det blev så trevligt för mig! Och föräldrarna erkände att deras dotter inte var helt värdelös. Mamma skryter nu för sina flickvänner - här säger de att hennes dotter utvecklar ett eget företag!
Vi samlades nyligen med hela familjen för att fira min födelsedag. Både mina släktingar och mina gäster sa mycket till mig. Och jag sa också:
- Nära och kära! Jag vill säga tack! För att vara med mig då, i början, uppriktigt, sötade inte det bittra pillret. Annars hade jag tills nu fladdrat som en fjäril från jobbet till jobbet utan att göra mina egna saker. Så utan dig hade jag inte gjort någonting!
Mamma fällde till och med en tår. Jag älskar min familj. Och jag kommer att göra allt för att göra dem lyckliga.
